Reseberättelser från när och fjärran
Janne, Oscar, Susanne i Täby

Efter att ha haft semester i tre veckor - på Koh Samet och Koh Lanta - var det dags att åka hem till Sverige. Vi hade läst om den isländska vulkanen och om askmoln över hela norra Europa, men inte trodde vi att det skulle drabba oss. Sånt händer inte....

Vi hade flygit från Krabi till Bangkok precis som planerat och det var mitt i natten när vi insåg fakta Varenda flygplats i norra Europa var stängd, så även Arlanda.

Det var kaos på flygplatsen och rödskjortorna var märkbara i Bangkok. På flygplatsen blev vi rekommenderade att inte åka in till city. Vi ordnade ett hotellrum 20 minuter från flygplatsen bara för att ha någonstans att sova.

Första morgonen ringer vi Thai och får veta att de ska få mer information ikväll. Hm!! Vi måste fördriva en hel dag i Bangkok och det ville vi göra på bästa tänkbara sätt. Hotellet vi hade bott på den natten var riktigt trist och utanför fanns ingenting. Hotellet hade trådlöst Internet i baren och det kändes just då mycket tacksamt.

Vi surfade lite och beslutade sen oss för att byta hotell och utgå från att vi blir kvar i Bangkok.

Vi valde att bo i området Sukhumvit. Vi hade studerade vår favoritresebyrås (www.indcen.com) hemsida och ett av deras hotell i Sukhumvit är Hotel Manhattan.

Det fanns lediga rum på Hotel Manhattan och vi stortrivdes redan när vi klev in i receptionen. Vårt rum var jättefint och hotellet hade pool. Vi började med att bada i poolen och sen gick vi ut på gatan och bekantade oss med närområdet.

Innan vi gick ut frågade vi receptionen var rödskjortorna håller till för att kunna undvika dessa ormråden. Vi fick ett område inringat på vår karta och det var långt från Sukhumvit så dem skulle vi kunna undvika. Vi går ut och mycket snart hittar vi, till Oscars stora förtjusning, en McDonalds´ bara 100 meter från hotellet. Han har sett en McD på tre veckor. Lyckan var fullkomlig!

Varje morgon och varje kväll ringer Janne Thai för att få information och naturligtvis kollar vi Internet, men askmolnen finns kvar. Vi fördriver tiden på bästa tänkbara sätt.

Andra dagen bestämmer vi oss för att titta på Khao San Road. Vi har varit i Bangkok, men Khao San Road har vi aldrig sett. Vi vet att man shoppar där men var visst inte på shoppinghumör. Vi köper ingenting utan går bara snabbt genom gatan, fortsätter mot turistområdena runt Grand Palace. Grand Palace är ett måste för en turist men vi har varit där förrut.

Vi går istället mot sightseeingbåtarna ner vid floden - Chao Praya River. Bestämmer att vi ska åka runt på floden och kanaler en timme. Det är mest för Oscars skull. Han hade redan varit jätteduktig med allt promenerande. Sen tar vi taxi hem igen.

Vid Sukhumvit passerar Skytrain som går genom Bangkok och Oscar tycker det ser spännande ut och vill åka Skytrain.

Tredje dagen bestämmer vi därför att vi ska åka Skytrain. Vi köper varsitt dagskort och åker till ändstationen Mo Chit. Målet är att ta oss till Wachirbenchatat Park som ska vara något trevligt för familjer hade vi läst. Här finns bland annat Thailands högsta fontän, lekplatser, pool mm.

Det var en mycket stor park och vi letade hela tiden efter poolen. Vi gick mer eller mindre vilse men fann poolen till slut. Parken var fin och många thailändare låg under träden och vilade sig eller läste böcker, det gick att låna cyke. Det var en lugn och fin plats om man vill komma bort från Bangkoks avgaser och bilar.

Nära stationen Mo Chit fanns även Childrens´s Discovery Museum och Chatuchak Weekend Market. Denna utflykt gjordes en måndag. Museumet var stängt på måndagar och marknaden brydde vi oss inte om eftersom det inte var "weekend". Kanske fanns det en liten mindre marknad i veckorna, kanske missade vi något på grund av fel beslut.

Vi tog Skytrain tillbaka till vår station - Sukhumvit. Att tåget gick i luften märktes inte mycket och det berodde nog mest på att husen runt omkring är så höga. Det mest intressanta vi såg från Skytrain var våra första rödskjortor. Tåget åkte förbi området vi fått inringat på kartan.

Fjärde dagen bestämmer vi oss för att titta på Wimanmek Maison och gå på Dusit Zoo. Något kulturellt för oss vuxna och zoo för Oscar. Praktiskt eftersom de ligger precis bredvid varandra.

Vi är inte rätt personer att berätta om Wimanmek Maison, men huset är byggt i teak och beboddes för cirka 100 år sedan av Thailands dåvarande kung.

För att gå in i huset skulle man vara korrekt klädd. Vi fick alla låna kläder. Oscar var jättefin i sin rosa städrock och svarta kjol. Guidningen i huset tog cirka 40 minuter och var på engelska.

Efter Wimanmek House äter vi grillad kyckling från ett gatustånd, tillsammans med några små varaner i en damm strax bredvid. Efter lunchen går vi in på Dusit Zoo.

Vi hade fått veta att Dusit Zoo inte var så märkvärdigt, men kanske ville taxichauffören köra oss till Safari (en annan djurpark) för att det var längre dit. Vad vet vi??

Vi tyckte i alla fall att Dusit Zoo var absolut sevärt om man kommer med barn. Det var inte särskilt stort men det fanns en hel del djur som vit tiger, någon björn, hajar, ormar och massor av fåglar. Dessutom var en del av parken full av karuseller men de brydde vi oss inte om.

Det absolut bästa med hela djurparken var en sälshow. Sälshowen är värd ett besök bara den. Även vi vuxna tyckte det var jättetrevligt och man gick därifrån med ett leende. Till och med delfinerna på Kolmården har mycket hård konkurrens av dessa sälar.

Fyra killar med varsinn säl och de verkade ha en fantastisk relation till sin säl - ungefär som man har till en hund. Hela showen avslutades med att sälarna fick dricks och de hoppade upp ur vattnet och plockade pengar direkt ur publikens händer. Hela showen hölls på thailändska.

I taxibilen från zoo tillbaka till Sukhumvit hamnar vi i en demonstration. Människorna hade rosa tröjor på sig och verkade inte fientliga. Just då visste vi inte vilka dem var men fick senare veta att det var Bangkokbor (varken röda eller gula) som vill att rödskjortorna ska åka hem. Vad de än ville så känns det lätt obehagligt att hamna i en demonstration man inte vet något om.

För att förstå våra val av aktiviteter ska man veta att vi hade en liten turistbroschyr med aktiviteter för familjen. Varje kväll studerades denna broschyr för att hitta morgondagens aktivitet.

Janne ville åka till Patpong området eftersom vi aldrig varit där och en av familjeaktiviterna i broschyren ligger alldeles nära Patpong så det blev en bra kombination. Det sätt långt inne att jag som är fruktansvärt ormrädd ändå sent på kvällen säger "Imorgon åker vi till Snake Farm!"

Femte dagen tar vi ännu en gång Skytrain - nu för att åka mot Patpongområdet. Vi kliver av vid stationen Sala Daeng och befinner oss då på Silom Road.

Redan när vi klev av stationen vid Sala Daeng såg vi de första rödskjortorna. Gatorna var fulla av militärer, miltärbilar och kravallstängsel och taggtåd. Kan tyckas att det borde känts obehagligt men alla andra gick lugnt omkring så vi kände ingen oro alls. Det kändes bara skumt!

För att komma till Snake Farm åker vi taxi en liten bit. Det hade varit möjligt att gå om vi vetat åt vilket håll vi skulle gå

Denna Snake Farm drivs av Röda Korset. De ser sin viktigaste uppgift i att sprida information om giftiga ormar och om hur man omhändertar en person som blivit biten av en giftig orm. Väldigt, väldigt seriöst alltså och den enda anledningen till att Susanne vågade sig dit.

Vi började med att titta på ormar i montrar inne i byggnadens entrévåning. Susanne var livrädd men hade absolut inte behövt vara det. Det fanns massor av farliga ormar men de var naturligtvis ordentligt instängda. På övervåningen i byggnaden fanns utställning om ormar och en film där det klart och tydligt framgick vad man skulle göra om någon blir ormbiten.

Vid 13,30 på eftermiddagen hölls en föreställning där ormar visades upp och vi blev informerade om ormarna. Den största och farligaste av dem alla - kobran - den kom först.

Först kom kobran på bilden ovan, en kom en mindre kobra och sen en giftig orm som inte kunde bita människor. Totalt visade kanske 6-7 ormar och allt avslutades med att de som ville fick hålla i en pytonorm. Naturligtvis ville Oscar göra det.

Det kändes tryggt och det var förmodligen mycket professionella personer som jobbade. En man informerarade och han var både rolig och informtiv. Andra personer höll reda på ormarn. Det fanns till och med sjukvårdpersonal som stod beredda vid sidan om ifall det skulle hända något. Informationen hölls på thailändska och engelska.

Är du ormrädd, bara intresserad eller reser med barn så är denna Snake Farm verkligen värd ett besök. Nämnas kan också att Röda Korset sjukhus låg alldeles bredvid.

När vi lämnar Snake Farm ska vi tillbaka till Patpong och Silom Road. Vi sätter oss i en taxibil även på väg tillbaka för att snabbt komma dit. Taxibilen stannar vi ett rödlyse och då har vi barikaden alldeles bredvid oss (se bild till vänster). Här fanns hundratals människor i röda tröjor och hade de fått för sig att starta bråk just då hade vi legat risigt till. Det här är första gången vi känner ett visst obehag inför vad som sker i Bangkok..

På TV hör vi att rödskjortorna har sprängt något vid Silom Road och ett flertal personer har avlidit. Det är mindre än ett dygn efter att vi var där.

Sjunde dagen tar vi oss ut till flygplatsen för att vi tror att vi ska få åka hem. Stand-by biljetter eller ombokning till ett annat datum. Allt är kaos. Vi försöker boka om resan till ett annat datum när kaoset har lagt sig men det finns inte en biljett förrän om 5-6 veckor. Vår enda chans att komma hem är stand-by-biljett.

Den sjunde kvällen ska stand-by-biljetterna för nattens flighter delas ut. Bättre bevis för thailändsk ineffektivitet har vi aldrig fått. Flera hundra, kanske tusen personer väntade nästan tre timamr på att få veta att ingen, absolut ingen får åka hem på stand-by den natten. Rykten gick om att extraflighten nästa dag redan var fulltecknad. Då stod inte Thai Airways högt i kurs i vår familj.

Susanne var rosenrasande. Någon berättade för oss att det fanns biljetter kvar till morgondagens extraflight men han hade inte fått någon. Vi gick till inchecknings-disken och tvingade till oss biljetter till extraflighten och vi tror att vi fick dem på grund av att Oscar var barn.

Den natten sov vi på flygplatsen i den av kvällstidningarna s.k. "källaren". Att kalla den källare är en klar överdrift. Här fanns gratis Internet, gratis mat (nudlar, smörgåsar och frukt), gratis vatten och vissa ambassader (dock inte den svenska) delade ut filtar och kuddar. Vi sov nog hyfsat men alltför kort tid på grund av Thais långsamhet.

Åttonde dag klockan 13.40 lyfte planet från Suvarnaburi.

Sammanfattning: Det blev en resa vi sent kommer att glömma. Askmoln och rödskjortor har vi aldrig upplevt förr. Det var både irriterande och lite spännande.

Att vara i Bangkok en hel vecka var jätteroligt. Vi har lärt känna Bangkok som vi tycker mycket bättre om nu än innan. Nu vet vi till och med saker vi vill uppleva där och har en anledning att komma tillbaka igen.

Lördagen den 24 april 2010 - på eftermiddagen landade vi på Arlanda, nästan åtta dygn senare än det var planerat. Vi hade en jättebra semester i Thailand. Trots att vi inte tyckte om Thai Airways sätt att dela ut hemresebiljetter så har vi redan förlåtit dem. Vi kommer att åka tillbaka till Thailand igen någon gång och förmodligen åka med Thai även nästa gång.