Reseberättelser från när och fjärran
Janne, Oscar, Susanne i Täby

Vårt hotell sett från havet

I Juli 2011 reste vi med Solresor en vecka till Dubrovnik. Vi valde att bo på hotell Dubrovnik Valamar Club och vi hade bokat all-inclusive light vilket innebar att vi hade mat och dryck vid alla måltider. Vi hade av någon okänd anledning även betalat för att ha havsutsikt. Det var sent och mörkt när vi kom fram, men vi hann äta lite samt titta till stranden och poolen.

Första dagen var vi nära hotellet hela dagen. Vi badade på stranden nedanför hotellet. Stranden heter lustigt nog Copacabana. Det var en stenig strand men det visste vi ju om innan vi åkte så det var ingen överraskning. Visst gick det att komma i vattnet men det gjorde ont i fötterna. På stranden fanns några strandbarer, men inget som föll oss i smaken direkt så vi var inte här så många fler gånger.

På hotellet fanns en stor jättefin pool och där var vi desto mer. Här fanns barnklubbar och aktiviteter i massor, som vattenjumpa, basket, minigolf, vollyboll, tennis mm. Under veckan hann vi vara med på vattengjumpan någon gång, utnyttjade basketkorgarna någon gång och spelade pingis flera gånger.

På vår balkong satt vi varje eftermiddag och njöt av utsikten. Vi har aldrig någonsin haft så fin utsikt från en hotellbalkong. Dagligen passerade stora kryssningsfartyg och det var fascinerande att se hur stora de är.

Utsikten från vårt hotellrum

En fin bro vi såg från Copabanastranden

Redan första kvällen var vi tvugna att ta oss utanför hotellet för att se vad som fanns. Vi hittade en lite galleria (och den var liten) där vi stannade och tog vår första riktiga kroatiska öl. Hit gick vi vid några fler tillfällen på kvällarna bara för att komma bort från hotellet.

En dag gjorde vi en utflykt i Dubrovniks skärgård. Vi hade stora förväntningar om resan men de uppfylldes inte. Vi skulle åka båt till tre av Elafitiöarna och vi hade möjlighet att bada vid alla tre. Det skulle finnas sandstränder på någon av öarna och det är inte vanligt i Dubrovnik..

Stränderna var väl lite si och så, men det var inte stränderna som var problemet. Problemet var båten. Båten var en transportbåt och ingenting annat, det var tokmycket folk så själv båtresan som vi hade hoppats mycket på blev rikgit trist. Senare på dagen lade vi oss längst fram i fören och kom på så sätt bort från alla människor så det kändes väl lite bättre. Behållningen blev väl ändå att det var trevligt att se lite från havet.

En underbar båt hade varit en segelbåt eller någon slags katamaran med max 15- 20 människor ombord och de hade dessutom serverat dryck.

En dag annan dag tog vi lokalbussen från hotellet in till Dubrovniks gamla stad. Dubrovniks gamla stad är ett UNESCO:s världsarv och det ville vi inte missa.

Promenad bland Lokrums klippor

När bussen stannade gick vi direkt innanför murarna och gjorde en snabbtitt på staden. Vi hade planerat att bada nära den gamla staden så vi gick ganska snart utanför muren igen för att leta efter båten till ön Lokurm. Båten till Lokrum tog cirka tio minuter och gick varje halvtimme så vi åkte dit för att bada.

Ön Lokrum är en nationalpark. Här fanns någon restaurang men vi var aldrig där. Här fanns påfåglar som sprang omkring på området och vad som framförallt fanns var möjligheter att bada. Vi badade naturligtvis och man badade från klippor. Det fanns gott om badstegar fästa på klipporna så för oss var det inga problem att komma varken upp eller ner ur havet.

Janne och Oscar snorklade lite. Det fanns fiskar att titta på och det var rätt fint men de såg ingenting speciellt vad de kan minnas. Vi promenerade runt bland klipporna, och det var inte det lättaste på alla platser. Blöta badtofflor var ingen höjdare just där.

Det var många som hoppade från klipporna och Oscar ville naturligtvis hoppa. Det var riktigt roligt för honom eftersom han är en hejare på att simma och klippor som dessa hade han aldrig hoppat från tidigare. Han hoppade och hoppade och hoppade. Bredvid på klippan stod mamma och var smått orolig inför varje hopp och blev lika lättad varje gång han tittade upp ur havet. Oscar kallade klippan för "Mini Acapulco".

Ön Lokrum var absolut värd att besöka. Det var både fint och roligt att bada från klipporna. Efter bad och promenad var det dags att åka tillbaka till Dubrovnik. Vi behövde äta lunch.

Tillbaka i Dubrovnik satt vi oss på första bästa restaurang där precis varena turist passerar. Italiensk restaurang med pasta, pizza och sallader.

Vi hade hittills, pga all-inclusive, ingen större koll på restaurangpriser i Dubrovnik, men här var det inte särkskilt billigt. Drycken var nog billig men maten var Sverigepriser. Sätter man sig på första bästa restaurang där alla turister passerar får man nog räkna med att betala en del. Maten var i alla fall god och det var trevligt att inte äta på hotellet.

Efter lunchen var det dags att promenera på muren. Man betalade ett inträde och så var det bara att gå. Vi fick vid inträdet veta att muren är cirka 25 meter hög och cirka 2 kilometer lång och att det tar ungefär en timme att gå runt.

Nu visade det sig att det var betydligt mycket jobbigare att gå än vi hade räknat med. Det är 30 grader varmt, det är mycket trappor och inte har vi tänkt på att vi borde haft vatten med oss upp på muren. Men det fanns det andra som tänkt på. Att vi borde haft vatten alltså...

Vid åtminstone fyra platser längs muren fanns det drickor att köpa. Vid en plats fanns till och med en inomhusbar med luftkonditionering. Det var frestande att sätta sig där och ta en öl men vi hade ju inte tagit oss 25 meter upp på en mur för att sitta och dricka öl. Dessutom hade vår promenad nästan bara börjat.

Trots att man till stor del längtade till att promenaden var över så var det en fantastisk promenad. Hela Dubrovnik är en så fantastiskt fin stad och havet runt omkring gjorde inte utsikten sämre. Det var helt enkelt fantastiskt fint. Har du möjlighet och orkar vandra på muren så tycker vi att man ska göra det.

Så mycket historia runt muren har vi inte att komma med så vi hänvisar istället till UNESCOS världsarvsid om Dubrovniks gamla stad.

En vecka går fort och naturligtvis var vi flera dagar vid poolen. Vi hade ju dessutom All-Inclusive-Light och det gör ju sitt till att man håller sig nära hotellet för att äta sin All-Inclusive-mat. Det var inget fel på maten men vi tröttnade rätt snart för det blev lite same-same but different över det hela, men det kan inte vara lätt att göra mat som ska passa alla gästerna.

Sammanfattningsvis kan sägas att:
Vi tyckte väldigt mycket om Dubrovnik. Dubrovnik var en fantastiskt vacker plats och aldrig har vi haft så fantastiskt fin utsikt från vår balkong. Utsikten var magnifik och de stora kryssningsfartyg som dagligen passerade gjorde inte saken sämre. Dubrovnik var en av de vackraste platser vi sett. En resa till Dubrovnik rekommenderas absolut - utan tvekan.

Dubrovnik har inte några nämnvärt fina stränder, det mesta är steniga stränder. Vill du ändå åka dit så se till att ditt hotell har en fin pool eller så gör du som alla andra som badar från alla tänkbara klippor. Du ska absolut inte välja bort Dubrovnik på grund av usla stränder.

Trots alla positva ord om Dubrovnik tror jag inte (men vem vet) att vi åker tillbaka till Dubrovnik. Det finns så mycket annat i världen vi vill se, men att vi åker tillbaka till Kroatien ser vi som mer än troligt. Vi har hela den så fantastiska Kroatiska skärgården att upptäcka.

Dubrovnik var som sagt en alldeles underbar plats men trots det blev resans höjdpunkt utflykten till Montenegro. (länk kommer).