Reseberättelser från när och fjärran
Janne, Oscar, Susanne i Täby

Den fjärde resan vi gjorde med Oscar blev en charterresa till Dominikanska Republiken. Vi skulle vara borta i två veckor. Oscar var 23 månader när vi åkte.

Före resan:
Oscar hade redan tidigare fått sin första Havrixspruta och numer har vi avbeställnings-skyddet inbakat i hemförsäkringen. Mail och telefonnummer till BVC i Sverige har vi också kvar sedan tidigare.

Det absolut enda förberedelsen gällande Oscar var att få honom att förstå att på flygplanet vill mamma och pappa att han ska hålla sig lugn.

Vi började cirka en månad innan att prata om att vi skulle åka flygplan och att vi skulle ha semester. Nu pratade vi om det kanske var tredje dag.

När det var cirka två veckor kvar till vi skulle resa började vi tjata ordentligt. Vi ska flyga flygplan! Visade alla tänkbara bilder på flygplan och gjorde honom intresserad av flygplan (vilket han i och för sig redan var). Han har ju flygit tidigare men det är ingenting vi tror att han minns.

Vi lärde honom vad man gör på flygplanet och han lärde sig att säga. "itte till tytt ella tiidden", vilket betyder "sitter still, tyst, hela tiden".

Oscar vilar middag
(en solig platsmen han ligger alltid i skuggan normalt)

Vi lärde honom vad man gör på semestern. Vi ville att han skulle förstå att flyga flygplan på semester är någonting roligt. När vi frågade honom vad gör man på semestern så visste han att vi skulle: "bo tell, ätta retturang, badda ella dann", vilket betyder. "Bo på hotell, äta på restaurang och bada hela dagen"

Det var med spänning vi väntade på att få se om han förstod innebörden av vad han sa. Skulle han sitta still på flygplanet?

Att han förstod vad "sitter still, tyst, hela tiden" betyder var det ingen tvekan om. Vid något tillfälle blev det lite gnälligt men det gick strax över.

Det räckte med att påminna honom om att nu var vi på ett flygplan. Han hade fått veta många gånger att han var världens duktiga som visste att han skulle sitta still och vara tyst hela tiden. Han var världens duktigaste på att åka flygplan.

Vill tillägga att det fanns två barn till mycket nära oss som var precis lika duktiga.

Arlanda:
Nej, vi kan inte förstå varför man måste checka in paraplyvagnen på Arlanda. På Arlanda var de stolta över att det fanns nya fina vagnar - "på andra sidan", dvs när vi gått igenom säkerhetskontrollen. Jo, tack men vi var inte glada att måsta bära Oscar ända dit.

Vi kan inte minnas att vi varit tvugna att checka in paraplyvagnen på någon annan flygplats där vi varit. På ett SAS-plan från Kastrup till Arlanda kastade de in vagnen i en av hatthyllorna. Det borde vara lite mer konsekvent. På hatthyllan vill vi heller inte ha vagnen.

Oscar vid poolen på hotellet

Flygbolaget Novair:
På flygplan finns det speciella platser bakom en vägg. På väggen kan man fästa en bassinette och låta barnet sova.

Sådana platser finns även på Novairs plan men dessa platser måste man boka. De kan bokas av vem som helst. De kan bokas av vuxna människor som tycker att de behöver plats för benen. Det tyckte vi var uruselt av Novair.

Det är väl självklart att dessa platser är till för barn under 2 år i första hand.

Oscar i Dominikanska Republiken
Det Oscar tyckte var roligast i Dominikanska var att bada i poolen. Han tyckte också om att sitta i sanden och göra "kakor". Han gillade däremot inte att bada i havet. Det var rätt höga vågor och det var dem han inte gillade. Vid ett tillfälle flög han med vågen och då gick han raka vägen upp men han verkade inte bekymrad.

I barnpoolen hoppade han omkring själv. Vad som var nytt denna gång var att han har börjat dyka själv. Ibland simmar han och så doppar han plötsligt huvudet. Ibland står han på botten och så doppar han plötsligt huvudet.

Den stora poolen hade en fontän som var mycket populär att klättra upp till.

Vi valde att åka på en utflykt med Oscar. Vi åkte buss i 2 ½ timme - enkel resa - för att titta på knölvalar och att komma till en fin strand. Vi såg det som en badresa och trodde att Oscar skulle tycka det var kul. Titta på knölvalarna var nog inget han uppskattade men han hade inget emot att åka båt. Bada i havet på den fina stranden var roligt. Det roligaste av allt den dagen var att han fick köra buss. Under en paus med bussen tog busschauffören Oscar och satt honom vid ratten. Där fick han sitta runt fem minuter och köra bussen själv - och tuta. Det var fantastiskt roligt.

Men...plötsligt så ska chauffören sätta sig där igen och vi ska åka vidare. Det tyckte Oscar inte att det var roligt. Sen var han arg i 20 minuter tills en man bjöd honom på chips (är en mycket bra muta). Hela bussresan gick annars otroligt bra och Oscar pratade länge om att han ville åka buss.

En annan utflykt valde vi att göra var och en för sig. Första veckan åkte Susanne och andra veckan åkte Janne på utflykten. Bussresan var runt 12 timmar lång - onödigt långt för Oscar.

Oscar på restaurang:
Här blev det inga problem eftersom vi hade All-inclusive och hotellet hade barnstolar.

Här kör Oscar buss och det är sååå roligt

Redan första morgonen smakade Oscar på mjölken och det gjorde han aldrig mer. Den var inte god. Vi försökte få honom att äta lite fruktyougurt istället för lite mjölkprodukter behöver han väl. Pommes frites fanns varje dag och till en början fick han det rätt ofta men han tröttnade faktiskt på det. På slutet blev det mest potatismos. Pasta fanns också men pasta åt han den kvällen han blev magsjuk och därefter ville han inte ha pasta.

Oscar var magsjuk en natt och det var vi alla.

Blöjor i Dominikanska Republiken
Vi hittade blöjor i alla större supermarkets och som vanligt kostar de ungefär som hemma i Sverige. Det är inte Pampers och Libero man hittar utan andra typ amerikanska märken.

Sammanfattning:
Att åka på charterresa var inget vi oroade oss alls för annat än att få Oscar att sitta still på flygplanet. Oron var helt obefogad men vi hade förberett honom väl. Vi kommer att åka flygplan många gånger till med honom och nästa gång behöver vi inte oroa oss alls.

När bussen kom till hotellet för att köra oss till flygplatsen hade vi börjat repetera igen. I flygplanet "sitter man still, tyst, hela tiden". Men att åka flygplan var inte det viktigaste för Oscar. Det viktigaste var att "Åka buss". Han pratade länge om att "Åka buss".