Apan rensar grannens papperskorg
Efter sex nätter på Berjaya så vill vi bo sex (det blir bara fem) nätter på Salang. På Salang har vi varit 1998 och 1999 och det som var mest intressant var att se om någonting ändrats sedan sist. Allting var sig förvånadsvärt likt. De hade byggt en ny och längre pir och dessutom flyttat den cirka 50 meter. Vad som annars hade hänt var att precis vid piren så höll de för fullt på att bygga ett nytt hus. Det skulle bil ett foodstall.
Den här gången bodde vi på Khalids Place. Det var ett trevligt och välskött ställe. I trädgården fanns diverse olika vilda djur. Varaner, apor, katter och troligen något mer som vi inte minns nu.
Vi gillade dock inte deras restaurang. Första gången vi åt där så beställde vi "Steamed rice and Bolognaisesauce" till Oscar. Så var såsen slut. Vad som händer då är att de serverar Tom Sai soppa. Inte tycker han om det. Det hade varit bra mycket vettigare att fråga oss.
Salangstranden - i mulet väder
Stackars Oscar fick somna utan mat för han var så trött att han inte orkade vänta på någon mer mat.
Salang för övrigt var sig likt. Stranden var lika vit som förr och havet var lika blått som förr.
Varanerna var inte lika många - vilket troligen är positivt - men de fanns där.
Vad som fanns mycket mer än tidigare var apor. Dagligen såg man apor springa på stranden.
I den lilla byns centrum fanns alla affärerna kvar. Indahs affär hade fortfarande allt en turist kan behöva.
En av alla varaner
Precis vid piren ligger Salang Dream Restaurant. Här kan du idag sitta med fötterna i sanden och äta och dricka öl. Det skulle kunna bli ett nytt favoritställe. Förra gången gillade vi inte stället alls.
Något annat - positivt - som ändrat sig var att servicen på restaurangerna var betydligt bättre. Det var inte längre ett gäng "muppliknande killar" som inte förstå något som serverar.
Idag var det killar och tjejer som visste vad de höll på med. Man fick helt enkelt den mat man hade beställt - det var inte alltid man fick det för 4 - 5 år sedan.
Vi ville stanna på Salang i sex nätter men båten tillbaka till Singapore gick inte på tisdagar och torsdagar så vi blev tvugna att lämna ön på en onsdag. SARS epidemin hade gjort att det var inte lika mycket turister längre.
Nu har vi varit på Salang tre gånger och vi har fått veta att det finns planer på att bygga ut flygplatsen på Tioman Island. Det kommer att hända mycket på ön i så fall. Och det är inte alls omöjligt att vi kommer att åka tillbaka dit ännu en gång - i så fall om kanske 10 år. För det är fint här.
Innan vi flyger till Sverige igen ska vi tillbaka till Singapore.