Den 8 juli 2006 lyfte vi med Thai Airways från Arlanda. Vi skulle åka till Ho Chi Mihn City (Saigon) i Vietnam, via Bangkok. Vi skulle vara i Vietnam tre veckor.

Första intrycket av Ho Chi Mihn City (HCMC) var att det var mycket moppar. Vi hade blivit förvarande hemma, men mycket moppar var det och några trafikregler verkade de inte ha. Reglerna var mest att ingen ska stannna. Alla åker och alla tutar. Man kan ligga i vilken fil man oavsett om man tänker svänga alldeles framför någon lite längre fram. Det var verkligen ett myller av moppar.

Vi tog en taxi för 10USD (ett överpris) till hotellet. Vi hade vi bokat hotell Trang Long i Khoi Area.

Vårt hotell var trestjärnigt och det var ett bra hotell. Personalen i receptionen var mycket hjälpsamma och duktiga engelska.

Jag fick hela tiden till svar att det ligger "därframme" och så pekade han. När vi kom fram så var det fel hotell men det var väldigt lika om man bara tittade på bilden. Då började de läsa på lappen vi tagit från hotellet. När vi kom fram - till rätt hotell ville de ha 5USD men det fick de inte. Nej, Vietnam är inte ett land där du blir lurad, snarare tvärtom.

På kvällen åt vi på Underground Saigon - för att det låg nära vårt hotell vi behövde samla krafter till nästa dag när vi skulle böjra se oss runt i HCMC.

Någonting som kan nämnas som vi ganska snart såg. HCMC är en ren stad. Det ligger inte en massa skräp överallt i onödan. Däremot är hela staden full av avgaser och mopparna finns precis överallt både på gator och trotoarer.

De som kör moppar har ofta munskydd framför mun och näsa, för avgaserna eller för att det är modernt. Vi fick för att det kanske gick lite mode i dem för affärerna hade fullt med finas mönstrade munskydd - så det passade alla.

Posthuset till höger och Diamond Plaza rakt fram

Andra dagen:
Andra dagen tog en taxi till Diamond Plaza - ett fullt modernt varuhus. Vi fördrev lite tid på varuhuset och gick sedan ut för att titta på Notre Dame - en katedral alldeles utanför varuhuset. Vi kom inte in i kyrkan för det var lunchstängt men vi brydde oss inte om det. Vi tittade in i posthuset som ligger alldeles bredvid kyrkan. En maffig postbyggnad och ett stort porträtt av Ho Chi Mihn sitter allra längst in på väggen i posthuset.

Det var Återföreningshallen som var viktigst denna dag och när lunchstängningen där var över (kl. 13.00) tog vi oss dit. Vi hade oturen att komma en dag när återföreningshallen var tänkt till något annat. Just idag fick turisterna inte komma in där.

Janne vill absolut besöka återföreningshallen och vi bestämde oss för att göra ett nytt försök när vi kommer tillbaka till HCMC - på hemvägen.

När vi inte kom in i Återföreningshallen tog vi oss istället direkt till Krigsförbrytarmuseumet.

Krigsförbrytarmuseumet är verkligen värt ett besökt. Museumet ett mycket enkelt och allt ligger utomhus i små lokaler. Ute på gården står stridsvagnar och stridsflygplan. Museumet beskriver inte kriget primärt utan visar många av krigets olika grymheter. De flesta lokalerna visar foton om olika saker.

Det finns foton på barn som blivit missbildade som foster på grund av kemiska medel. Det finns bilder på lemlästade kroppar och kroppar som blivit totalt sönderbrända av kemiska medel.

I en av lokalerna visas foton på att Vietnam hade stöd från många håll i världen. Bland annat finns en affisch på svenska "Med FNL för Viet Nams folk". Vissa av bilderna känner man igen från massmedia.

Aldrig har vi vi läst på så mycket om ett lands historia som innan vi reste till Vietnam. Trots att vi läst på så mycket finns det mängder av frågetecken och och ju mer man läser ju fler frågetecken blir det. När det gäller Vietnamkriget säger vi att vi är "fortfarande förvirrade men på en högre nivå" .