Janne på lastbilsflaket.
Håller i sig i ryggsäcken - som om det hjälper

Vi åkte bil vägen mellan Krabi och Surat Thani. Resan tog cirka tre timmar. Båten till Ko Pha-Ngan skulle gå från Surat Thani. När vi kommer fram till Surat Thani möts vi av en person som säger att båten går inte. Det är för stora vågor. Vi kan få åka en bilfärja och det vill vi ju så att vi kommer fram någon gång.

Vi kastade upp våra ryggsäckar på ett lastbilsflak för att de skulle köras till denna bilfärja. Vi skulle visst också upp på detta bilflak. 7 personer och våra ryggsäckar på ett lastbilsflak. Vi trodde alla att vi bara skulle ner till hamnen. Vi såg ju vattnet men...lastbilen kör iväg. Kör i närmare 100km/tim i 1 ½ timme. Vi har ingen möjlighet alls att göra någonting.

Där sitter vi alla sju mer eller mindre obekvämt. En av killarna på flaket börjar sjunga på sången "always looking at the bright side of life". Ja precis så kändes det.

Vi kom i alla fall fram till färjelägret så småningom.

När vi kommer till ön Ko Pha-Ngan är det mörkt. Klockan är cirka 21. Vi hoppar upp på ännu ett lastbilsflak.

Vi hade inte planerat att åka till denna ö så vi visste inte mycket om Ko Pha-Ngan.

Vi visste vilka stränder vi borde välja mellan och att Panviman Resort låg på en av de bättre stränderna och att vägen dit var fruktansvärt dålig.

Ännu en bild av Thong Nai Pan Noi

  Lastbilen körde oss rätt in i djungeln. Viken vi skulle till heter Ao Thong Nai Pan. Vi körde och körde. Vägen var verkligen fruktansvärt dålig. Vi tyckte ändå att denna bilfärd var rätt mysig. Allt berodde på mörkret och ljuden från djungeln.

Efter cirka en timme från hamnen var vi framme. Ett stort fint hotell. Mitt i djungeln men... det verkade så öde. Hade vi ännu en gång hamnat på en helt öde plats. Vi visste att det skulle finnas en fin strand här. Det gjorde det. När vi vaknade nästa morgon var allt annorlunda.

Janne bakom ett av alla palmblad

Det bodde fler människor på vårt hotell. Utanför vår balkong fanns en jättelång sandstrand. Det fanns ännu en jättelång fin sandstrand om vi gick åt andra hållet. Det var jättefint. På båda stränderna fanns det människor. Många bungalows med luffare. Vi var positivt överraskade. Vi bestämde oss för att stanna här en stund. Vi blev kvar i sex nätter. Vi bodde på Panviman Resort.

Det finns inte mycket att berätta mer om denna strand. Det var fint och vi trivdes här. Favoritstället hette Star Hut. En restaurang på stranden som vi åt och drack vid för det mesta. Om vi inte var där så satt vi vid vår egen strandrestaurang.

Susanne äter frukost med stranden i bakgrunden.

Vid vår egen strandrestaurang åt vi även frukost. Sista morgonen vi var där hittade Susanne en orm i blomkrukorna alldeles bredvid sig. Ormen var cirka 30 cm lång och 1 cm bred. Gröngulrandig.

I Thailand finns det många giftiga ormar så vi ville veta om ormen var giftig. Tre thailändska tjejer i personalen bara skrek när de får veta att där finns en orm. Intressant att se att även inhemska tjejer ogillar krypen. En kille tog sedan hand om ormen genom att borsta bort den med en stor sopborste. Även han hade respekt för ormen även om han hävdade att den var ofarlig.

Övrigt om Thailand är att vi upplevde inte maten som så god som vi hade förväntat oss. All mat verkade vara turistanpassad. Ville man att maten skulle vara stark - som vi trodde thailändsk mat är - var man tvungen att säga till om "medium" eller "hot".

När det gäller dryck så drack vi Singahöl och en annan ölsort som heter Chengöl.  Thailändskt vin fanns också men det smakade inte som ett vin vi tänker oss utan mer som stark jordgubbssaft.

Kyckling och mycket grönsaker.

Här har Janne kommit hem från en dyktur.

Efter sex dagar på Ao Thong Nai Pan Noi åker vi den fruktansvärdt dåliga vägen tillbaka. Den kändes inte lika dålig nu men antagligen berodde det på att vi väntade oss något värre denna gång. Det verkade till och med som om de arbetade med vägen. Kommer vi tillbaka om två-tre år så är nog vägen asfalterad.

På Panviman Resort fungerade inte mobiltelefonen men däremot fanns några internetcaféer på stränderna. När vi kommit tillbaka till civilisationen (=där mobilen fungerar) i Thong Sala måste Janne ringa direkt.

Från Thong Sala tog vi båten 40 minuter över till ön Ko Samui.