Från Mexico gjorde vi en tredagarsutflykt till Havanna på Kuba. Vi gick in på en resebyrå in Playa del Carmen i Mexico och bokade allt. Vi ville besöka Havanna och Varadero men trots tredagarsutflykt så blev effektiv tid på Kuba bara en kväll, en hel dag och en förmiddag. Det skulle ta fyra timmar tur och retur till Varadero och det skulle vi därför inte hinna med. Nu när vi varit i Havanna vet vi att vi kommer aldrig mer att sätta våra fötter i Kuba - inte ens i Varadero. Kuba var ett tragiskt land. Service noll och vart man än kom ville de ha dollar för diverse olika saker som vi inte ens bett att få. Trots detta så hade vi dessa dagar ganska "mysigt" och idag skrattar vi åt eländet.

Utflykten började med cirka 50 minuters flyg från Cancun (Mexico) till Havanna (Kuba). Susanne vägrade att åka med Cubana Air (farligaste flygbolaget i världen hade hon läst) så vi betalade cirka 850 SEK extra per person för att få åka med AeroCaribe (mexikanskt). Vad vi skulle göra i Havanna var väl egentligen ingen annat än att bara titta lite, vara där, för att det var möjligt från Mexico. Vi ville se lite gamla bilar, besöka någon cigarrfabrik och dricka lite rom. Allt detta lyckades vi fixa.

De gamla amerikanska bilarna var tragiska att se. 1959 var de alla otroligt fina men idag var det bara en massa gamla ruckel, rostiga och fallfärdiga.  En bil av 500 var fortfarande fin. Vad som mer fanns var en massa gamla ryska bilar inte i mycket bättre skick de men något nyare. Annars - i bilväg - så fanns det modernare bilar också men det var vanligen taxibilar.

Sightseeingen började med en taxibil till El Capitolio. Byggnaden är en exakt kopia av Capitolium i Washington.

Sen tog vi oss till cigarrfabriken - Partagas alldeles bakom El Capitolio. Vi fick en guidad visning av fabriken. Janne tyckte att det var intressant att se hur de gjordes från tobaksblad till färdig cigarr. Susanne var mer fascinerade över hur en fabrik kan se ut innifrån.

Även detta en fin bil.

En antal tjejer (mestadels) satt och sorterade bladen efter färg och kvalitet. Andra - inte bara tjejer - rullade cigarrerna, lade dem i press m.m. Sen var det kvalitetskontroll. Sen var det en person som lade dem snyggt i askarna, i färgordning. Slutligen var det en person som satt dit de klisterlappar som visar vad det är för märke på cigarren.

Det var förbjudet att fotografera inne i lokalerna men denna dam här ovan fick man fotografera. Hon var ett museiföremål. Hon hade jobbat på fabriken i stort sätt hela sitt liv. Nu sades hon vara 72 år. Äcklig som bara den - tycker en svensk icke rökare - men denna stora cigarr i munnen. På väggarna i fabriken hänger bilder på Che Guevara. Hela fabriken var fascinerande att se. Hela turen avslutade vi i deras souvenirbutik och köpte med oss två cigarrer hem.

Efter besöket i cigarrfabriken promenerade vi genom Havannas gamla stad. Fallfärdiga hus. Det fanns mycket som hade varit väldigt fint en gång i tiden men det var många år sedan. Något av de mest annorlunda vi såg var "Johnsons Drugstore" ett kubanskt apotek - har morbror Björn öppnat en filial? På hyllorna stod bara en massa vita flaskor. Det såg ut som för länge länge sedan.Det finns i denna gamla stad inte många affärer, det finns några enstaka restauranger och några enstaka barer men ingen som känns intressant att sätta sig på. Nej, allt ser slitet och grått ut - tycker två kanske inskränkta svenskar. 

Någon bar sätter vi oss i alla fall på. Susanne beställer Frozen Daiquire till både sig själv och Janne. Det finns ingen öl på den baren. Det visar sig att Frozen Daiquire innehåller en stor "isbit". Nu tar Janne upp Kubaboken. Kan man dricka detta eller rättare sagt vad innehåller isbiten? Är det sprit eller är det vatten? Det är viktigt att få veta om den ska drickas upp eller inte. Vi dricker i alla fall upp den och ingen av oss blir sjuk. Kan knappast tänka oss att vattnet var drickbart i det landet.Toaletten på detta ställe är den sämsta vi någonsin sett. Toastol finns. Möjlighet att torka sig finns inte. Möjlighet att spola finns inte. Resten behöver inte berättas.

Vi vandrar vidare genom gamla staden och hittar catedralen. Här finns restaurangen El Patio. Restaurangen har uteservering på torget utanför catedralen. Susanne beställer ännu en Frozen Daiqiure - för det var gott. Janne beställer en Cuba Libre - vad annars. Här finns musikanter som spelar för oss (de ska ha några dollar senare). Här finns en dam som går omkring och säljer cigarrer. Och vi köper en för vi är ju i Havanna. Vi blir sittande på torget rätt länge med våra drinkar och vår cigarr. Här har vi hittat vår paradis i Havanna.

Vi promenerar vidare. Vi tittar på ett fort där en dam har suttit och sörjt sin älskade. Hon är idag symbol för den kubanska romen Havanna Club. Vi tittar även på en marknad och slutligen går vi lite utefter en s.k. strandpromenad. Det finns i Havanna en lång gata utefter havet. Den gatan har - enligt Susanne - varit  vacker en gång i tiden och kommer att bli det ännu en gång om ett antal år. Fanns det möjlighet att köpa en fastighet där så är man garanterat rik någongång. Senare tar vi oss tillbaka till hotellet för att bada i poolen där.

Vi tog oss tillbaka till El Patio den kväll vi hade kvar i Havanna. Restaurangen vid catedralen. Vi äter en riktig lyxmåltid med skaldjur och dylikt. Allt i Havanna känns gammalt men denna kväll på El Patio kändes som om vi blev förflyttade tillbaka till 1920-talet. Miljön var sådan och musiken som spelades var sådan. Det var en annorlunda känsla. Maten var det heller inget fel på.Därefter åkte vi tillbaka till hotellet och satt på vår balkong och drack Havanna Club och cola (tikola) eller rom och annansjuice. Balkongen var full av avgaser. Våra fötter blev svarta. Verkligen svarta. Detta var också ett själ till att vi inte gillade Havanna. Det var smutsigt överallt.

Sammanfattning: Vi hade det trevligt på vår lilla tur till Havanna men vi kommer inte att besöka landet igen - på bra många år. Det var skönt att få återvända till Mexico.